I framtiden
Detta hände idag. Jag hade precis kommit hem från jobbet och skulle bara vila lite kort innan jag skulle gå ner och träna. En av de första tweetsen jag ser är om att det precis ska sändas #studiowebbdagarna. Jag har sett Björn, Petter och Robin nämna det innan och det passade mig ganska fint att kolla på något intressant en liten stund innan jag skulle gå ner för att träna.
På hotellrummet har vi allmänt dålig uppkoppling så sidan laddas lagom långsamt. Men det känns efter hand som att det inte kommer komma någon video, och jag misstänker att sändningen är i Flash. Detta förvånar mig för alla sändningar jag tidigare sett från både FKDV och IDG har varit anpassade för både mobil och platta.
Jag frågar Petter om det inte är möjligt att se via mobilen och får bekräftat att IDGs nya system, som jag läst om tidigare, inte stöder mobil/läsplatta som inte har Flash. I klartext: de stöder inte video för iPhone och iPad. Jag är kanske ensam i min önskan om att kunna se/lyssna när jag är på språng eller inte har tillgång till datorn, men tror det knappast.
En kort konversation med Magnus Hoij där jag ställer samma fråga får jag förklarat att de var tvingade att gå vidare med hänvisning till texten om varför de ändrat strategi. Det handlar om att utöka och bredda sina affärer på saker de skapar online, bl.a. detta event. Vilket jag har full förståelse för och respekterar. Denna texten handlar inte så mycket om IDG och deras teknikval som en upplevelse jag kom att tänka på under samtalet.
IDG svarar att det kanske kommer i framtiden varpå jag svarar att framtiden redan är här. Jag upplevde den redan för två år sedan och det etsade fast sig som ett väldigt starkt minne.
Det var i Augusti 2011 och The Conference gick av stapeln i Malmö. En av dagarna såg jag föreläsningarna på förmiddagen hemifrån. Men på eftermiddagen skulle Naval från Foursquare föreläsa och jag kände bara att jag inte kunde missa detta tillfälle att se/höra live.
Jag är dock sen dit, och börjar se föreläsningen gåendes med iPhonen i vänster hand, hörlurarna i öronen, mot Slagthuset där The Conference håller fullt låda. Tack vare 3G, live-video i mobilen, och urgrymma tekniker så är det nästan som att vara där.
Jag kommer fram och springer nästan in för att hitta vilket rum de är i, fortfarande med Naval föreläsande i handen och i öronen. Och till slut så öppnar jag dörren och det är som att gå in rakt in i en scen i en film. På riktigt.
Då twittrade jag:
What a wicked feeling of walking to a conference w/ the lecture LIVE on the iPhone, to enter the auditorium and switch to IRL. #theconf
Det är både märkligt & mäktigt, att det ens var möjligt. Jag fortsätter att se föreläsningen längst bak ifrån auditoriet och kan inte sluta tänka på det jag precis upplevt och fortfarande upplevde.
Växlingen mellan det uppkopplade - jag gåendes och Naval på scen, och kopplingen mellan oss genom osynliga vågor och en 3.5-tums skärm i handen - till att jag står i rummet och går in i scenen. Från live i mobilen till LIVE på riktigt. Den upplevelsen har fastnat.
Om det är fler som upplevt något sådant vet jag inte, men jag misstänker att det inte är ett normalfall man kan utgå i från när man bestämmer vilka verktyg man ska använda. Det var hur som helst magiskt, och det är ögonblick som de man minnas och uppleva igen. Så snälla Media Evolution, gå inte bort från live-mobile-streaming. Det var framtiden för två år sedan och det är fortfarande framtiden.
